Guide: När sätter man ut komma? Och var - vart.

[taureane]

När sätter man ut komma?

a) mellan huvudsatser i samma mening
• Han kom inte in, för dörren var låst.
• Inte sant, du har också undrat över det.

b) före och efter en inskjuten sats
• Hans nya bok, som jag har läst två gånger, är högaktuell.
• Den först relaterade händelsen, att han vid sprängningen förlorade högra armen, blev avgörande för hans utveckling.

c) vid längre bisatser och vid bisatser som tydligt skiljer
sig från den föregående eller efterföljande satsen
• Det gick inte alls, såsom jag också hade förmodat.
• Bondgården såg ut att vara obebodd, eftersom ingen rök steg upp ur skorstenen.

d) där ett bindeord (och, eller, men, utan) kan tänkas vara utelämnad
• Han är kraftigt byggd, nästan fetlagd, snarare under än över medellängd.
• Han är inte illvillig, bara tanklös.
• Kommittén i församlingssalen föreslår att taket målas blått, att golvet beläggs med heltäckande matta, att nya stolar skaffas.
• Än var han stormande glad, än djupt bedrövad.

e) för att avskilja delar av meningen som är parentetiskt tillfogad eller
eljest genom sin själständighet avtecknar sig mot meningen i övrigt
• Erik Ek, Västanfors, och Erik Lind, Ljusdal, var planens bästa spelare.
• Efter två månader, eller den 3 mars, återupptas förhandlingarna.
• Ett ord, en gång yttrat, kan inte tas tillbaka.

f) för att avskilja tilltalsord och betonande utropsord från satsen i övrigt
• Ursäkta mig, var ligger teatern.
• Nej, så var det inte.

g) ibland för att tydligheten kräver det
• Ett mindre, soligt rum.
• Handla alltid så, att du kan stå till svars för dina handlingar.

När sätter man inte ut komma?

a) vid nödvändiga bisatser
Man sätter aldrig ut komma framför som i förbindelserna vem som, vad som, vilken som, hur som o.d. även när något eller några ord är inskjutna mellan frågeordet och som.

• Man skulle snart få veta vem av de två som stupat.
• Det var inte lätt att avgöra vilken av de två bröderna som var äldst.

Att-satser:
• Han sa att han var sjuk.
• Man anser inte att det är sannolikt.

Bisatser av andra typer:
• Han var inte hemma när jag ringde.
• Om han reser imorgon så följer jag inte med.
• Det var ingen som frågade hur jag kom in.

Bisatser styrda av preposition:
• Det är fara att strejk ska bryta ut.
• Han hörde uppmärksamt på vad kvinnan hade att berätta.

b) före och efter korta satser om sammanhanget ändå är tydligt
• Människan spår och Gud rår.
• Antingen är bläcket dåligt eller är pennan skadad.

c) mellan bisatser som samordnas med ”och” (eller annan konjunktion)
• Vittnet uppgav, att han var född i Stockholm och att han sedan tio år tillbaka var bosatt i Södertälje.
• Om du kan för ditt arbete och om du har lust, är du välkommen.

Källa: Språknämndens Skrivregler: Läromedelsförlaget.

Var eller vart?

Man kan säga att "var" uttrycker befintlighet och "vart" någon form av rörelse.
Man kan också säga att svaret på en fråga med "var" kan vara "här" eller "där", medan svaret på en fråga med "vart" kan vara "hit" eller "dit":

• Var ska lampan stå? Den ska stå där borta i hörnet.
• Var är min bok? Den ligger här på bordet.
• Vart ska du gå min lilla flicka? Jag ska gå dit bort, till mamma.
• Vart ska du fara på semester då? Till Säffle. Kan man få en kopp kaffe?

[jerkjamjAm]

Kommaguiden kommer vara till hjälp för mig, tack!

Det svåra med var/vart för egen del är att vi härborta alltid säger vart.

[incubator]

Kommaguiden kommer vara till hjälp för mig, tack!

[TaZty]

*stående ovationer*

Bra initiativ!

[AndreasB88]

Fin tråd!!
Kan komma till hjälp!

[astromac]

Jag tycker inte alls att det ska vara komma i exemplet:
c) 1:
Det gick inte alls, som jag hade tänkt.

Sätter man komma där, låter det som:
Det gick inte alls, vilket var precis vad jag hade tänkt.

Men meningen var väl ändå att exemplet skulle betyda:
Det gick inte alls som jag hade tänkt.

Det är inte ett relativt-pronomen-som, utan ett så-som. Alltså inget komma.

[taureane]

Du har rätt...meningen ska vara annorlunda än vad jag skrev. Tack för att du såg det...Ska genast ändra det.

[memnock]

Ett ställe som inte fanns med, men där komma ska användas, är innan (och i vissa fall efter) tilltalsnamn.

Ex:

Ät upp maten, Pelle!
Var har du lagt vispen, Roger?
Åt vilket håll ligger biblioteket, konstapeln?